SV
  • International

  • English Version EN
Smärtor i fotleden

Smärtor i fotleden

Fotleden

Under en livstid går en människa över 200 miljoner steg. Varje steg är en kraftansträngning. Det som ser väldigt enkelt ut är nämligen i själva verket ett komplext rörelseförlopp med perfekt timing och kontinuerlig anpassning. Den flexibla böj- och vridbara fotleden har ett brett rörelsespektrum och klarar av vitt skilda krav.

Fotleden är ständigt i rörelse. Dessutom utsätts den ständigt för stora krafter. Därför är det desto viktigare att behandla skador och resulterande instabiliteter i ledbanden i god tid och på rätt sätt. Annars kan allvarliga följdskador uppstå.


Fotledens anatomi  

Fotleden är optimalt konstruerad för sina olika uppgifter och utmärker sig genom ett perfekt samspel av ben, muskler, ledband och senor.  

Fotleden består av två leder, den övre och nedre språngbensleden. Dessa båda leder kompletterar varandra och bildar en enhet. Tack vare samspelet kan foten böjas framåt och bakåt samt vridas inåt och utåt (supination och pronation).  

 

 

 

Fotled, bild medialt

Som den starkaste senan i kroppen förbinder hälsenan vadens böjmuskler med hälbenet så att foten kan böjas. Den är ungefär 5 cm bred och 20–25 cm lång.

Fotled, bild lateralt

Fotleden stabiliseras genom en stark ledbandsapparat. Ledbanden har en begränsad elasticitet på bara 3 % av den ursprungliga längden. Ledbandsapparaten säkrar fotleden utåt genom tre separata ledband (bakre, mittre och främre utvändigt ledband). Insidan sitter fast genom ett solfjäderformat komplex av invändiga ledband.  

Dessutom finns en främre och bakre syndesmos. Dessa elastiska bindvävsstrukturer förbinder sken- och vadbenet med skelettet och har funktionen av en oäkta led.  

Språngbenet (lat. talus) har en central funktion för kraftöverföringen från vaden till foten. Om fotledens ben går att förskjuta mot tårna när vaden är fixerad talar man om talusförskjutning.  

Hälsena

Orsaker till smärtor i fotleden  

I regel uppstår smärtor i fotleden till följd av en akut skada. Det finns dock andra orsaker, som felställningar, irritationer i senor, inflammationer, överbelastning, ärftliga faktorer som medfödd svaghet i ledbanden eller förslitningsskador som artros, som kan medföra smärtor i fotleden.


Diagnos av en fotledsskada

En klinisk undersökning ligger till grund för diagnosen. En misstänkt diagnos ställs genom samtal, bedömning, palpation samt rörlighets- och stabilitetstest. Här fastställs till exempel även talusförskjutning i ett så kallat draglådetest. Den misstänkta diagnosen verifieras i regel med tekniska, bildgivande metoder som röntgen, ultraljud, MRT och CT.

Man under ett läkarsamtal

Lokalisering av smärtorna  

Området där smärtorna uppstår kan ge en vägledning om typen av skada eller sjukdom.

 

  • Smärtor vid den yttre fotknölen tyder på en skada i det utvändiga ledbandet, en fraktur i den yttre fotknölen eller sjukdomar i peroneussenorna.
     
  • Smärtor vid den inre fotknölen kan bero på en skada i det invändiga ledbandet, en fraktur i den inre fotknölen, Osteochondritis dissecans, tarsaltunnelsyndrom, lesion i tibialis-posterior-senan.
     
  • Vid skador i den nedre språngbensleden projiceras smärtorna oftast vid fotens utsida.
     
  • Smärtor i den övre språngbensleden, som främst uppstår vid rörelse, indikerar ett impingementsyndrom.
     
  • Om smärtorna är mer diffusa och inte kan lokaliseras exakt kan det indikera skador på ledytorna (artros).

Skador och sjukdomsbilder

En akut skada i fotleden uppstår alltid till följd av inverkan av mekaniskt våld mot leder och ledband. Här är en stukning av foten över den yttre fotknölen (supinationsstukning) det vanligaste. Det leder till översträckningar, från bristningar i ledbanden eller avslitna ledband till frakturer i fotleden.

Kvinna med JuzoPro Malleo Xtec Light

Behandling av smärtor i fotleden  

Omedelbar åtgärd efter en  stukning

Som första behandling efter idrottsskador eller övriga skador rekommenderas speciella åtgärder. Dessa är vila, kylning, kompression och högläge. Beroende på smärtornas svårighetsgrad och typen av symptom bör därefter läkare kontaktas.

Man i hängmatta med JuzoPro Malleo Xtec Strong

Bandage och ortoser för varje fas i skadan och behandlingen

Akut fas: avlastning och stabilisering

I den akuta fasen efter ett trauma lider den drabbade av smärta, svullnad och begränsad rörlighet. Efter en akut skada eller operation används i regel ortoser, som minskar belastningen på de utvändiga ledbanden utan att begränsa all rörelse i leden.

Stukning av fotleden (fotledsdistorsion) är den vanligaste skadan inom idrottsortopedi. I de flesta fall sker stukningen över den yttre fotknölen (supinationsstukning).

Denna skada behandlas oftast konservativt. I den första behandlingsfasen efter traumat bör fotleden stabiliseras externt med hjälp av en fotledsortos och sedan belastas igen gradvis.

I samband med en akut skada förekommer ofta ödem och svullnad. Kompressionsstrumpor som bärs under fotledsortosen kan göra att ödemet och svullnaden går tillbaka snabbare och därmed påverka läkningen positivt.

Mobiliseringsfas: komprimering och stabilisering

I mobiliseringsfasen ska ledbandsstrukturerna fästa på nytt. Denna fas pågår tills stabiliteten hos den övre och nedre språngbensleden har återupprättats. Under denna fas är det särskilt viktigt att tidigt återgå till rörelse för att få ett så bra behandlingsresultat som möjligt.

Under läkningen av en supinationsstukning och efter avslutad akut behandling rekommenderas att fotleden stöttas av ett bandage. Bandage omsluter den berörda leden och utövar ett kompressionstryck. Det förbättrar den egna perceptionen, muskulaturen stimuleras och leden stabiliseras.

Man och kvinna på picknick vid sjön
Kronisk fas: stöttning och ledning

Ofta kvarstår en otillräcklig stabilitet i fotleden efter avslutad mobiliseringsfas. Detta kan leda till en felbelastning av foten och angränsande leder. Om recidiverande distorsioner, smärta och en subjektiv känsla av instabilitet uppstår på främst ojämnt underlag ska ett bandage bäras konstant som stöd.  

Otillräckligt behandlade följdskador och -instabiliteter kan utvecklas till broskskador (artros) i fotleden. Ett tunt, stödjande bandage som passar i alla skor kan hjälpa till att motverka att ledslitaget fortskrider.

Stärkande och förebyggande övningar för fotlederna

Diskutera de enskilda övningarna med din behandlande läkare eller terapeut. Klargör samtidigt om du ska använda din ortos eller ditt bandage under övningarna. Om någon av övningarna känns obehaglig kan du hoppa över den. Träna bara utifrån dina egna förutsättningar. Utför övningarna på ett plant och halkfritt underlag. Håll i dig i något som stöd (t.ex. ett bord) om det behövs.​ Stå höftbrett med fötterna så att du står stadigt under övningarna. Belasta båda benen, hälarna och trampdynorna jämnt och hitta balansen. Böj lätt i knäna och tänk på att behålla välvningen under foten.